Utifall någon skulle vilja veta mer rent tekniskt vad som gäller när man belägger antenner med olika ämnen så kommer här lite mer teknisk grundfakta.
>där verkar Poynting och E Kafeman vara tämligen överens, även om den senare rekommenderar försiktighet med just kol-pigment.
Nja, jag vill nog inte vara överens med Poynting .
De har begränsad kunskap om sådant även om ägaren råkar vara utbildad fysiker.
Poynting tillhöra de som inte ljuger eller försöker blåsa konsumenterna med falska frekvenskurvor så på de viset höjer de sej betydligt över mycket deen oseriösa mängden generalimportörer som bara har som mål att knycka mesta möjliga pengar av en konsumenten som de utgår från är lika okunnig om antenner och frekvenser som de själva är.
Poyntings ärlighet hjälper tyvärr inte om inte konsumenten vet vilka frekvenserna man ska ha antennen till eller vet någon om behovet av signalstyrka på den lokala platsen.
Vet man inte sådant eller ser det som svårt att ta reda på är risken att man köper en klädgalge i ståltråd för 1000 kr på grund av den tjusiga reklamen på papplådan den var förpackad i, som lovar orimligt gain på orimligt brett frekvensområde. Konsumenten som i efterhand inser att antennfunktionen inte räckte fattar inte att reklamen var en blåsning, så man köper ytterligare klädgalgar i hopp om att någon ska svara mot reklamen på ytterlåda.
Det blir dyrt att vifta med plånboken utan att försöka källgranska reklam men de som säljer trådgalgarna tackar och tar emot.
Poynting har begränsad erfarenhet av antenn-utveckling och är färska sedan två år att ens ha en egen mätkammare för antennmätningar.
Man levererade mätresultat föär sina antenner även tidigare men då anlitade man andra företag att göra mätningarna.
Detta arbetssätt fungerar för konsumentprodukter under produktion. Däremot vid egen antenn-utveckling vill man kanske belägga kammaren med kontinuerliga mätningar i flera veckor och i många verifieringssteg och det blir då omöjligt dyrt att göra via externa mätkammare.
För att bl.a. slippa yttre störningar och kunna kalibrera för vissa mätfel görs mätningar med fördel i mätkammare.Kammare är dyra ävedn att bygga. Kan kosta 2-50 mkr eller ännu mer. Jag byggde mina första kammare för 30 år sedan och det finns säkert 10 kammare i Sverige som är 5-10 ggr dyrare och mer välutrustade än den kammare Poynting köpte. Vill med det belysa att det är en relativt enkel kammare Poynting skaffat, mer fokuserad på grundläggande mätningar.
Firmanamnet Poynting kan vara värt att nämna om då folk som inte sysslar med RF-teknik kanske inte vet namnets ursprung.
Det är egentligen en välkänd antennegenskap som kallas "Poyntings vektor".
Det var John Henry Poynting som beskrev en del av vågrörelseteorin vid överföring av RF energi på 1880-talet och skapade ett välkänt begrep kallat Poynting vector https://en.wikipedia.org/wiki/Poynting_vector Denna vektor stiliserad återfinns i firmalogotypen för företaget Poynting.
Att beskriva egenskaperma det handlar om, detta med färgs påverkan på radiovågor är komplicerat men här kommer en relaltivt enkel snabb-info om olika färger och hur dess antennpåverkan hanteras:
Det är främst vid utveckling och beräkning som man måste ta med i kalkylen om material relaterat till antenn, ytbeläggningar och yttre höljes material egenskaper, hur dessa material påverkar antennens funktion. Färgbeläggning i antennens närhet ingår i dessa kalkyler.
Det är i huvudsak två material-egenskaper som man måste känna till för dessa olika material. Det är dielektricitetskonstanten och förlustfaktorn som är unika för varje material. Den första faktorn beskriver hur fort radiovågen rör sej genom materialet och förlustfaktorn beskriver hur segt det är för radiovågen att ta sej igenom materialet. Grovt förenklat.
För den som är intresserad så är det inte svårt att lära mer om sådant då det finns gott om information online.
Kanske onödigt vetande för de flesta men lite mer info om materialegenskaper relativt radiovågor:
Att göra materialval när man designar en antenn handlar till stor del om frekvens relativt materialstruktur.
Som exempel på materialstruktur, heltäckande bur byggd av hönsnät blockerar helt FM rundradio medans Bluetooth passerar obehindrat och i motsatsen finns också, typ att ett färglager som helt dämpar Bluetooth släpper igenom rundradio tämligen fritt.
Det handlar även om avstånd till olika material relativt antennen. Färg direkt på Blåtandsantennen kanske inte dämpar så mycket medan samma färg som bubbla på 10 cm avstånd dämpar bort signalen. Färgens dämpning är i betydelsen att den absorberar radio-signalen men med tillräckligt med metall i målarfärg så övergår dämpningen till reflektion. Reflektion förhindrar att signalen når antennen men signalen har i stället kanske studsat till en annan antenn. De flesta material har lite av bägge egenskaperna, både absorption och reflektion.
Färgat material är en del av de fysikaliska material som man ständigt möter vid design av inbyggda antenner.
Detta då radiosignalen på något vis måste kunna ta sej förbi hinder för att nå omvärlden, "free space".
Det underlättar då med ett grundkunnande vad färg egentligen är i dessa sammanhang.
En av dess viktigare egenskaper är dess pigment eller kemi som resulterar i att något uppfattas som färg. Det är ju därför man oftast målar, för att påverka en ytas färg. Färg målas iofs ofta även för att skydda underlaget på olika sätt.
Färg på en yta, exempelvis färg som ger en orange yta, har egentligen alla andra färger utom orange i den reflekterande ytan.
En yta som belyses med vitt ljus, eftersom ytan förefaller orange innebär det att orange reflekteras medans övriga spektrumet absorberas i färgytan.
En vanlig uppdelning av pigment-färger är att man delar upp dom efter typ av färg eller färgkemi i grupperna organiska och oorganiska pigment.
Organiska färger är i huvudsak färg som kan utvinnas från djur och växter och lämpar sej mindre bra för färgning av annat än organiska material, typ färgning av kläder eller tapeter.
Oorganiska färgpigment, det är typ järnoxid och kol. Dess pigmenten är vanligen inte lösningsbara i vatten. Kol är billigt som färgpigment och kan leda ström. Koltrådslampa var förr en vanlig lamptyp. Samma med gamla biograf-projektorer som ofta alstrade ljuset genom överslag mellan kolelektroder.
Järn liksom de flesta metaller leder ström mer eller mindre bra. Metalloxider med en eller flera syre-atomer kan vara både goda ledare och isolatorer, beroende på antalet syre-atomer och hur man strukturerar metalloxiden.
Järnoxiden har olika under-egenskaper då oxid-kemin skiljer mellan t.ex. ockra, umbra, terra di Siena och grönjord vilket resulterar i olika nyanser, från riktigt mörkt rött, grönt och ljust gult. Det skiljer även beroende på hur man efterbehandlar färgpigment. Man kan t.ex. reducera pigmenten från järnoxid i ett antal steg till att ge en mycket mörkröd ton eller ljust rosa.
Metallsulfater är vanliga i färgsammanhang. Bariumsulfat (vitt) och kopparsulfat (grönt) är vanliga sulfatföreningar. Krom i olika former är populär då den ingår i flera helt olika intensiva färger i plast.
De flesta vita antennhöljen färgas vita med titanoxid blandad i plastmassan.
För pigmenterade färger ingår bindmedel och lösningsmedel som alla har sina egenskaper ur radio-synpunkt. Ofta måste man ta hänsyn till färgens förmåga att binda fukt t.ex.
Jag kan i stort inget alls om färger förutom ett visst grundkunnande om de vanligaste problemen jag ställs inför där man direkt kan säja vad som fungerar eller inte med avseende på radiovågor. Däremot är det relativt enkelt att beräkna följderna om man vet vilken sorts plast eller färg det handlar om. För att utföra beräkningar hur mycket ett material påverkar radiofrekvenser av specifik frekvens behöver man veta två viktiga faktorer, dielektricitetskonstanten och förlustvinkeln, för det enskilda materialet.
De olika grundplasterna har jag färdiga tabeller för och kan själv lätt mäta på för att bestämma egenskaper men färgmaterial är allt för omfattande att hålla reda på. Därför finns en databas på de 30.000 vanligaste kommersiella färgerna där man kan slå upp dess egenskaper. Databasen är en betaltjänst och finns här: https://colour-index.com/
Det är samma egenskaper som man också beräknar för antenner som används inuti eller kroppsnära vad gäller olika kroppsdelars antennpåverkande egenskaper och det är lite av mitt special-intresse.
De antenner jag designar används ofta kroppsnära så det är en viktig egenskap att kunna t.ex. beräkna hur mycket radiovågor i en viss situation som kan passera genom en hand t.ex. För varje kroppsdel och olika strukturer, muskler, ben fett lever, blod tarminnehåll mm så finns färdiga tabeller i betalform men här använder jag ofta en gratis lathund där man snabbt kan få veta typiska värden för att kunna beräkna påverkan på radio-signaler av tjock relativt mager person som råkat svälja en radiosändare eller om man vill veta på hur långt avstånd man kan kommunicera med någons inbyggda hjärtstartare.
Exempel på värden för kroppsdelar finns ett utdrag på här.
Min huvudverksamhet är att designa "embedded antennas", antenner inbyggda i lådor. Lådorna jag sysslat med kan vara inear headset, trådlösa pacemakers (ICD), kylskåp, bilar eller inuti människokroppen. Har globala patent för ett antal av de antenner jag utvecklat då det handlar om nyutveckling och inte att leta upp andras designer att producera.
Det är ett normalt grundkunnande för RF-tekniker att kunna beräkna hur olika plaster och plasters infärgning och dekorationer påverkar inbyggda antenner.
Det finns ett antal programvaror som hjälper till med beräkningar och simuleringar. Det är bara att mata in material och några andra parametrar så kan man sedan virtuellt se hur t.ex. en strålningsbild ser ut för en specifik situation och man kan simulera antenns funktion innan det är provbyggd och praktiskt uppmätt antenn.
EMF shielding paint som nämnts, är ett tveksamt begrepp. Sådan färg saluförs mycket till stollar som målar på ett fullständigt meningslöst sätt. Jämför med t.ex. de som tapetserar med emf-nät, myggnät i metall, som sedan inte ger någon större skillnad i resulterande tänkt skydd mot radio-strålning.
Det klassiska som visar bristen i kunskap kring skärmning av radio-vågor är de som lägger mobiltelefonen i en mikro-ugn (utan att slå på den) och mycket oroade konstaterar att det fortfarande går lika bra att ringa till telefonen.
Trots ugnens omslutande metallhölje och med nät i dörrens glasfönster så går mobiltelefonens signaler igenom utan större problem.
Mikrovågsugnen är exempel på utrymme som inte är generellt EMF-skyddat.
Skillnaden mellan ett fungerande RF-skärmat utrymme och ett som tokarna upplever som skyddat med egenhändig målning och skärmning kan vara helt olika saker.
EMF-skydd förekommer även i kvalificerade sammanhang så det är inte bara tokerier.
Vissa av USAs militärflygplan har vingar som är målade med färg med EMF-dämpande egenskaper för att skydda bränsletankar mot att RF-energier som kan skapa brandskador och vissa delar av flygplan kan vara målade i avsikt att minska radar-signaturen fast det handlar då om rätt avancerade färgkemier för att få bra absorberande resultat.
Varning för foliehattar!
EMF-målare har ofta foliehatt i aluminium som ytterligare skydd mot strålning.
Inte bara hattbärarna utan även många andra tror att sådan hatt skyddar mot strålning.
Vad hattbärarna inte vet är att de löper större risk för strålskador med hatten på än av.
För vanliga radio-frekvenser gör hatten ingen större skillnad men däremot utsätts vi för strålning från rymden av små partiklar, vanligen kallade neutriner. Sådana partiklar är så små att de far genom kroppen i tusental varje sekund men är så små så de träffar inget, de passerar utan att märkas och fortsätter vidare tvärs genom jordklotet.
Det händer undantagsvis att det faktiskt sker en fullträffs-kollision som skadar en partikel i kroppen, vilket oftast självreparerar men kan ge genskador vid otur, leda till cancer. En sådan fullträff inträffar i snitt en gång på 100 år för en människa. Just för att det är en så liten och lätt partikel så blir det sällan några bestående skador.
Det är mycket värre för de som bär aluminiumhatt. Om neutrino-partikeln fullträffar en aluminiumatom blir det som biljardkulor där liten neutriono-kula trots allt med sin hastighet slår sönder en aluminiumatom så atomen skickar iväg en av sina egna betydligt tyngre protoner. Så tung strålning kallas partikelstrålning, gamma-strålning som bombar hjärnan hos bäraren av foliehatten med betydligt tyngre och skadligare artilleri.
Gammastrålning vet vi är inte nyttigt för hjärnans celler. Det är vad vi utsätter oss för vid röntgning av kroppen hos läkare och tandläkare även om vi i måttliga doser inte får bestående skador.
Faktum kvarstår att den med foliehatt får lite mer gammastrålning än de utan aluminiumhatt. Denna typ av strålning kallas för sekundär strålning och upptäckten av den och dess egenskaper gav 1917 års Nobelpris i fysik till engelsmannen C.G.Barkla.
Det var inte bara sekundär strålning utan det var också lite av sekundärt Nobelpris, ett spökpris som inte delades ut det året.
1917 delades nämligen inget Nobelpris ut då valkommittén inte fann någon som var värd priset.
1918 fick Planck Nobelpriset i fysik för den ur radio-synpunkt viktiga upptäckten av en minsta energi-kvanta.
Eftersom 1917 års pris var "oförbrukat" 1918 beslöt valkommittén att det priset skulle delas ut till Barkla som därför också fick sitt pris 1918.
Detta var säkert en del onödigt vetande som inte är nödvändigt att kunna måla med en händelsevis okänd färg men för de som funderar på att vika sin egna foliehatt kan det ju vara kul att veta att dess egenskaper gav nobelpris 1917, fast inte det året.
Lagom snurrigt precis som hur hattarna bör utföras med en liten grisknorr som mottagarantenn på toppen.
Som exempel på att man inte sysslar med så mycket med nyutveckling på egen hand så satte man upp sin första ekofria mätkammare så sent som för två år sedan och den kammare man satte upp var en budget-historia ur mätsynpunkt. https://youtu.be/ThJku0t8lxU?t=48
Kammaren behövde man för att slippa anlita externa företag så fort man behövde mäta på en antenn.
Att man valde vridbord (stativet man fäster mätantennen på) med endast en enda roterande axel är dock väl snålt och begränsande.
Många som säljer antenner till konsumenter har inget antennkunnande alls och inga mätinstrument eller ens vet vad en mätkammare är. Man har hittat en ritning som man försöker kopiera men man har inga mätresurser alls.
Det är ungefär som att ha en ritning på ett hus men inte äga en tumstock att mäta med och med de förutsättningarna börja sälja hus.
Det är bra för vanliga konsumenter att Poynting försöker stå för en lite mer kvalificerad produkt, en produkt som man levererar ett datablad baserat på verkliga mätningar och inte bara käpprätta lögner och blå dunster i ett datablad.
Det är illa att sådant kan få fortgå för en produkt som många företag försöker pungslå konsumenten med, helt medvetna om att det bara är lögner man säljer.
De beter sej som om de sålde bilar baserat på tjusiga reklamblad utan egentlig information och levererar bilen utan motor då man inte vet hur man bygger en motor. Man lever på det faktum att konsumenten inte heller vet betydelsen av att det borde vara något annat än Flinta-motor i bilen.
Kunden förstår inte skillnaden på ett datablad med faktiska och uppmätta data relativt ett reklamblad med enbart ljug som man inte kommer leva upp till. Reklammakaren påstår att bilen har 800 super-hk över alla varvtal trots att den i realiteten saknar motor.
Hade det faktiskt varit så, att man salufört en bil där utlovade hästkrafterna aldrig ens var planerade att ingå i det kunden var tänkt att dyrt betala för, så hade nog biltillverkarern åkt dit för bedrägeri och varit på väg mot fängelse.
Kränger man något som man kallar antenner är det riskfritt för tillverkaren/säljaren. Det är helt på konsumentens ansvar att i förväg räkna så allt utlovat antenngain kan levereras.
Även om det ulovade är bortom vad som är teoretiskt möjligt så är det ändå kunden som inte klarar att källgranska reklam som får finna sej i att vara den som blir lurad på både pengar och funktion.