Dina funderingarna är riktiga. Om man förenklat betraktar en antenn som en dipol så kan idealt två dipoler sitta på samma riktnings-axel och punkt och korsa varandra i rät vinkel. Dessa bägge dipoler kommer då att vara blinda för varandra. Man kallar blindheten för att isolationen är hög vilket är ett nyckelbegrepp när det gäller att nyttja flera antenner för diversitet.
En variant på detta med vinkelrätt orientering på samma axel är panel-antenner där samma antenn-element nyttjas för två polarisationer. Det är antenn-tekniskt väldigt snarlikt situationen när två dipoler korsar varandra.
Om nu inte de bägge dipolerna delar samma riktnings-axel, utan är skilda åt i sidled men vinkelrätt orienterade relativt varandra så försämras isolationen. Antennerna kommer delvis att störa varandras närfält.
Något som då lite kompenserande höjer isolationen är att det ökade avståndet mellan antennerna gör att kopplingsförlusterna ökar (och närfältet övergår gradvis till fjärrfält). De ökade förlusterna bidrar till isolationen. Hur nära som är för nära för antennerna att sitta intill varandra påverkas också av att det inte är ideala dipoler, det finns en obalans som försämrar ideala isolationen. Det är några av aspekterna.
Jag kör som tumregel att bredbands-antenner som ska placeras vinkelrätt relativt varandra på olika riktnings-axlar bör ha minst 3 våglängders avstånd, då är försämrade isolationen pga av att antennerna kopplar till varandra marginell.
Skulle antennerna ha samma polarisation bör antenn-avstånd öka betydligt.
Har inte sett detta med rekommendationen en meters avstånd, men det stämmer rätt bra med min tumregel då våglängden för 900 MHz är 30 cm.
Större inbördes antenn-avstånd är alltid bättre även ur andra aspekter vad gäller möjlighet att uppnå höga överföringshastigheter då en annan diversitets-faktor kommer spela in. Det är sk. plats-diversitet, till skillnad från polarisations-diversitet.
För att vara lite mer formellt komplett vad gäller antenn-placering finns även tids-diversitet. Ett sätt att åstadkomma det är att placera antennerna efter varandra, då tiden när en viss signal når fram skiljer mellan antennerna.
Valet 0 resp 90 grader eller +/- 45 grader kan påverkas av lokala omständigheter. Idealt sitter antennerna så högt och fritt att de nås av direkt och reflexfri signal från basstationens antenner och då ska idealt även mottagande antennerna ha en orientering motsvarande basstationens polarisationer. Detta är idealt, som långt från alltid är det som fungerar bäst i praktiken.
Detta med fästen, kraven på stabilitet ökar snabbt ju större avståndet mellan antennerna ska vara, om inte antennerna ska börja fladdra, vilket sällan är bra med riktantenner.
Stadiga och fysiskt då större fästen blir dyrare att tillverka. Antagligen bedömer man det åt andra hållet, minsta antennavstånd där vinsten med dubbla antenner inte äts upp allt för påtagligt.
Jag tittar alltid efter en befintlig tv-mast på hustaket. Sådana är sällan kortare än 3 meter.
Där finns ofta gott om plats att placera två antenner över varandra med en meters avstånd. Fästs antennerna med rörklammer så är det enkelt att montera 0 och 90 grader för antenner med fyrkant-bom.
