Förklara antenn-digrammet kan inte bli annat än gissningar, då det inte är angivet mätmetod eller vad de olika kurvorna representerar. Mätning av strålnings-diagram kan typiskt göras med antennen uppsatt på ett vridbord. För att kunna bestämma öppningsvinklar någorlunda bra mäts när antennen roteras i X,Y och Z-planet.
Samma mätning görs när referens-antennen är polariserad horisontalt resp vertikalt. Ändring av polarisation kan göras genom att referensantennen, alltså ej antennen på vridbordet, vinklas 90 grader varefter X,Y och Z mäts på nytt.
I detta fallet tror jag att man bara mätt med antenn-rotation i X-planet. Gissningsvis motsvarar de bägge kurvorna två olika polarisationer på referens-antennen.
Då mätobjektet i detta fallet är två hopbyggda antenner så kan man då anta att man bara mätt på den ena av dessa antenner och förutsätter att den andra antennen ger samma kurvor, fast med skiftad polarisation.
Kurvorna för det lägre frekvensområdet kan då tolkas som den typiska kurvformen för en dipol, som en ballong där man tryckt ihop två poler.
Att 0 grader ska motsvara antennen sedd rakt framifrån är rimligt antagande. Det går inte utläsa gain då man normaliserat kurvorna så att max nivå är 0 dB. Det enda det ger är astt man kan se att antennens funktion är dämpad med ett antal dB i vissa riktningar,
Om man då ser antennen vid 0 grader så är ena polarisationen nära 0-nivån medans ansra polarisationen är riktigt dålig. Det är är bra då det medger hög polarisations-diversitet, stor skillnad i nivå ppå mottagen horisontell resp vertikal polarisation.
Förhoppningsvis är det andra antenn-elementet likadant fast med med skiftade kurvor, så att den andra polarisationen favoriseras av detta antenn-element.
Om man nu tittar på samma kurvor för det högre frekvensområdet. 1700-2700 MHz, så ser man att högst polarisations-skillnad inte ligger vid 0 grader utan vid 180 och -90 grader.
Det är för stort frekvensområde för att kunna ge en sådan generisk kurva, så utan uppgift vid vilken exakt frekvens man mätt är kurvan helt värdelös. Skulle misstänka att denna kurva även är helt annorlunda beroende på vilken dimensionen är på mast-stången som kommer bli en del av antennen och förmodligen fördärvar polarisationegenskaperna mer för den ena polarisationen då stången i sej har en uttalad huvudriktning, dvs den står normalt lodrätt.
Hursom, man kan utläsa att max fram-back-förhållande är lite drygt 20 dB, vilken man anger i reklamen. Vid 7-900 MHz är fram-back-förhållandet 0 dB enligt diagrammet.
Ska man använda antennen för dessa frekvenser är möjligheten att undertrycka bakomvarande störningar och brus obefintliga.
Bryr mej inget om antennens utseende eller prestanda som kan vara bra, men med så usligt data-blad så betalar jag inte över 20 kr för antennen, då man får bättre alternativ för 30 kr via Ebay.
Även hela antenn ersatt med lagom uppslitsad koax-kabel kommer förmodligen ge bättre prestanda.
Fast vilken antenn jag istället skulle valt, det är definitivt inte den antennen som du bör välja. Då är vi tillbaka på detta med byxor, en storlek som passar mej, lär inte vara optimalt för dina behov.
Dessvärre finns hur många parametrar som helst som kan inverka på vad som är optimala antenn-valet för en viss situation.
Allt från hur mycket det får kosta, till om behovet över huvud taget motiverar högre och stabilare gain, riktverkan och möjlighet att undertrycka andra basstationer och lokala resp mer långt ifrån kommande störningar.
I bland kan fördelen med yttre antenn ätas upp av för dålig och lång antenn-kabel och kanske har man inte något eget hus att sätta upp yttre antenn på, eller inte i vart fall i den riktning man önskar ta emot från.
Antenn med hög riktverkan är också den antenn-typen som ger bäst undertryckning i andra riktningar.
Det är oftast antenn-typen att föredra om man har optisk sikt mot basstationen. Finns större träd ivägen närmasta 100 metrarna så anser jag inte att man har optisk sikt. Problemet med dålig optisk sikt förvärras i reflexrik miljö. Många andra hus i närheten med plåt-tak och bilar kan ge ger en röra av olika inkommande signal-riktningar. Då är det viktigare att kunna placera antennen på ett gynnsamt ställe än att ha maximalt med gain mot en riktning därifrån signalen är svagare än reflexerna. Det kan då handla om att söka av en husgavel 5 centimeter i taget för att hitta en gyllene punkt.
Antennen ska helst även undertrycka oönskade frekvenser, då starka signaler även utanför den frekvens man tänkt sej kan bidra till att försämra mottagningen.
Det är av den anledningen många TV-antenner nu förses med extra filter för att dämpa signaler från trådlösa bredband.
Har man optisk sikt och mätningar visar låg mottagen nivå, är antenn med högt gain att föredra. Så kort kabel som möjligt, så hög antenn-placering som möjligt och med bra antenn-kabel så kan man kanske vinna signal-förbättring i nivå med vad antenn-reklamen utlovar.
Ofta får man långt sämre resultat trots att man följt anvisningarna. Den vanligast felkällan jag hittar när jag undersökt sådana problem är att kabeln skalades med fickkniv eller tänderna och det blev då några tunna svansar kvar av skärmen som efter att ringlat sej några centimeter hittar fram till kopplingsplinten i antennen, där samtliga kvarvarande skärmtrådar ansluts, samt även glappar lite lagom mot den andra polen. Därefter dras en lång kabel, gärna med skarpa böjar och klämd i en fönsterkarm. Ingen fuktsäkring för utomhus-kontakteringen och gärna med en skvätt kondensvatten inuti antenn-lådan. så är man garanterad att antennen är sämre än valfritt gem placerat direkt i USB-pluggens antenn-uttag.
En bra mimo panel-antenn är oftast det som är mest praktiskt för de flesta att montera och antennens egenskaper både vad gäller gain och undertryckning är "good enough" till rimlig peng och monterat på en husgavel är det måttligt vindfång.
Själva antenn-elementet ser oftast ut som en fyrkantig plåtbit med några slitsar på.
En viktig egenskap på dessa plåtbitar är att man kan ansluta två kablar till varje plåtbit, med 90 graders fas-skillnad utan att dessa anslutningar lastar varandra nämnvärt. Det gör att att man slipper dubbla antenn-element för att få mimo.
Ju högre frekvens, ju mindre plåtbit.
Dessa antenner görs ofta för flera frekvensområden då det är enkelt att placera flera plåtbitar i avtagande storlek ovanpå varandra. Om antennen är välgjord gör det att man kan få bra fram-back-förhållande på de högre frekvenserna då bakomvarande plåtar agerar reflektorer. Dock inte för den lägsta frekvensen, typiskt 800 MHz, som brukar ha obefintligt fram-back. Samma sak med antennens gain, som kan bli rätt hyggligt för de högre frekvenserna pga reflektorerna.
Grundfrekvensen kan ha betydligt sämre gain.
För vanligt konsument-bruk är olika former av paraboler det som kan ge högst gain. En konventionell plåt-tallrik blir dock väldigt stor vid 800 MHz, om den ska vara effektiv. En variant är där parabolen är utformad som ett nät och sådana antenner kan ge högt gain och vid frekvenser över 2 GHz blir inte storleken så extremt stor, men tillräcklig för att göra att antenn-typen inte lämpar sej för egen uppsättning. Detta då gainet bara är högt i en väldigt tunn stråle och minsta felriktning eller svaj pga av vind, och man kanske tappar bort all gain. För att det ska bli långvarigt bra måste man mäta med bra mätinstrument vid monteringen och se till att infästningen är helt stabil.
Är behovet av gain i området 10-15 dB och stor önskan om kraftig undertryckning av oönskade riktningar är det mest prisvärda ett par långa Yagi-antenner. Det är två separata antenner som behövs för mimo polarisations-vinst.
Rent tekniskt kan bägge antennerna dela samma gemensamma bom, men den varianten är ännu inte så vanlig i dessa sammanhang.
Ett exempel.
Yagi-antenner finns i många utföranden från många tillverkare, nästa alla från Kina. Dokumentation brister men man vet ändå ungefär förväntade antenn-egenskaperna. Kvaliteten skiftar och funktions-kontroll görs inte på de billigaste antennerna.
Somliga antenner kan vara slarvigt hopnitade i så tunn aluminium att de efter höst-rusket ser ut som ett trasigt paraply.
Kvalitets-Yagi finns att köpa, men dessa är i mitt tycke lite för dyra för konsument.
Vill man testa och råkar ha en gammal TV2-antenn kan det var ett intressant alternativ då många av dessa var gjorda för de frekvenser som nu används för 800 MHz bredband.
Antenn-impedansen stämmer inte men gain och riktverkan är säkerligen större än för den antenn du har nu.
En begränsande faktor för gainet är hur lång Yagi-antennen är. Är antennen kort spelar det ingen roll vad reklambladet utlovar.
Ett exempel på billig Yagi.
Vad jag främst reagerar på för en sådan antenn är att 10 meter kvalitets-kabel inte kan köpas under 400 kr ens av den som tillverkat denna antennen.
Antingen säljer man med förlust, eller så är kabeln något som bör ersättas om man u skulle köpa en sådan antenn.
Man får räkna med att priset speglar kvaliteten. Nu är det nästan alltid så att helst köper jag antenn och kabel separat, så att man vet vad man får.
Är antennen billig, så är det inte så stor apparat att byta kabel om den skulle var för dålig eller om max antenn-signal är viktigt.
Vad gäller mimo så är en fördel med 2 separata antenner att man kan ge dessa lite större inbördes avstånd för bättre diversitets-egenskaper. Om man har verkligt fri sikt mot basen och vill få bra diversitetsegenskaper mha av två Yagi, tänk på att det inte enbart är fysiska antennrotationen som ger polarisationsegenskaper. Om antennerna monteras jämte varandra på en husvägg som inte är vinkelrätt mot basstationen så kommer skillnaden i signal-gångväg att spela in.
Vet man inte vilken frekvens som man ska ha antennen till eller vill ha flexibiliteten att välja kan logperiodisk antenn vara ett alternativ.
Den påminner i utseendet om en Yagi, men man offrrar lite på alla antenn-egenskaperna en Yagi har för att få ett bredare frekvensområde. Antenn-typen lider lite av samma fenomen som panel-antennen, att lägsta frekvenområdet har lägre gain och sämre fram-back än resten av frekvensområdet.
Att veta vilket frekvenområde man behöver antennen till är tekniskt mer än många förstår. Trots allt är det som med glödlampor, bra att veta vilken spänning de ska vara designade för. Lampor till bilen eller hemmet t.ex. Fel lamptyp och man tappar rätt mycket ljus eller så blir det ett rätt kortvarigt ljus med 12Volts lampor i 240-volts uttag.
Analysera ditt antenn-behov, vilken insignal vill du ha för att bli nöjd, vilken riktning vill du undertrycka och kan det vara möjligt baserat på pålitliga antenn-data. Kan man utläsa antennens bandbredd för givna data? Är antennen rent av för bred i frekvensgången för aör att t.ex. undertrycka en oönskad lokalt stark GSM-bas?
Att undertrycka en enda frekvens är rätt lätt om så önskas. Kräver en T-koppling och systematik när man klipper en antennkabel till lagom lång stubbe samt ett bra mätinstrument, t.ex. en USB TV-dongel för en 50-lapp som används som spektrum-analysator.
Billigaste alternativet i antennväg är att bygga själv. En Yagi-antenn är möjlig att bygga om man är noggrann men för optimal prestanda kommer man behöva kvalificerade mät-instrument.
Att bygga en biquad eller två är enkelt, ger hyggligt gain och fram-back-förhållande (oönskade riktningar kan undertryckas) och med lite noggranhet kan polarisations-renheten bli bra, dvs man kan få uppemot 15 dB skillnd mellan horisontell och vertikalt gain.
En fördel med en biquad är att man kan bygga den med sådant som finns i braåha-lådan. Utplattade ölburkar och hönsnät är bra byggdelar. Några cm vattenslang, straps och en bit bromsrör från Biltema och det är klart. Man kan inte heller här räkna med att få den maximalt teoretiska gainen om man inte har möjlighet att mäta, men det kan definitivt bli märkbart bättre än vad du har nu även med bara en tumstock som mätredskap.