Fading i en statisk miljö, typ fast antenn, någorlunda vindstilla om skog och inte massa rörliga människor i antennens närhet, då är en död punkt platsen där reflexer från sändaren summeras till noll statisk.
Det sker inga dramatiska förändringar över tid. Graden av utsläckning beror inte heller på radio-protokollet. Det gäller således samma sak för rundradio på FM-bandet, WiFi eller något trådlöst telefon-system. Den döda punkten kan var död för enbart en specifik polarisation, men det är mer regel att är en polarisationsmod dålig går det inte kompensera signal-förlusten genom att skifta polarisation och förvänta sej mer än en marginell förändring på några dB åt ena eller andra hållet. Det förklaras bättre varför det kan bli så längre ned i texten.
Platsen för utsläckning-området är kraftigt frekvensberoende. Skiftar man frekvens något så flyttas det döda området flyttas en liten bit i rummet, men återkommer typiskt till samma plats ett flertal gånger om man söker igenom ett frekvensområde. Flyttningen eller det något kaotiskt återkommande 3D spridningsmönstret av fadade radio-signalens intensitet repeteras återkommande med något mindre än en halv våglängds avstånd.
För att minska dessa problem kan ett radio-system som bygger på ett flertal kanaler/frekvenser lära sej att en viss frekvens för tillfället fungerar dåligt och bör undvikas vid t.ex. frekvens-hopp. Så sker t.ex. i vissa BT-protokoll för att bl.a. undvika kanaler dränkta i WiFi. Sådant kognitivt lärande över stora frekvensområden kommer troligen att så småningom bli ett protokoll som införs för 5G mer än vad man nu experimenterar med, och kanske ännu mer i 6G, som ett sätt att bättre utnyttja ostörda och obrukade frekvenser över stort frekvensområde. Detta då det i dag är ont om frekvensutrymme, trots att upp emot 90% av frekvensbandet 30-3000 MHz är obrukat och framtidens telefon vill kanske ha upp emot 500MHz kanal-bandbredd för extremt snabb data-överföring. Det finns oändligt med frekvensutrymme uppåt, men det är mindre intressant för annat än relativt korta överförings-avstånd och där optiska sikten finns.
Det är kanske lite tidigt att uttala sej om specifikationen för 6G, ifall det kommer alls, men det är i denna teknik-riktning många tunga namn funderar. Sök "cognitive radio+6G" för mer info.
Har lite svårt att förstå nyttan med att kunna strömma en 4-timmars film på några millisekunder till en mobil-telefon, om 6G nu skulle få 500 MHz kanal-bandbredd. Möjlig förklaring till att tekniken skulle drivas åt detta hållet är att de företag vars ekonomi är beroende av att sälja mobiler till konsumenterna har sålt konserverad gröt förr och är tvingade att försöka fortsätta sälja för att överleva.
Med rätt reklam går det skapa ett upplevt konsument-behov av en mobiltelefon som kan förbruka månadskvoten på sekunden. ;-)
____
Egentligen är det väl slarvigt att skriva om Yagi-antenner, det finns de som kraftigt skulle korrigera mej om jag skrev så i en rapport.
Den som egentligen utvecklade antenn-typen anses vara en som hette Uda och som jobbade med detta som ett utvecklingsprojekt på ett universitet i Japan 1924-26, men hans projektledare, Yagi, var den som signerade patent-ansökan och tog på sej ägande-rollen av antenn-designen.
En av mina arbetskollegor från Japan och som dessutom studerat på samma universitet som Yagi och Uda, anser att antenn-typen bör heta Uda-antenn. Historiskt korrekt namn anses vara Yagi-Uda-antenn.
Vad gäller korspolariserade antenner så är mindre osymmetri i centrum av antennen pga bommens utförande utan större betydelse, då man kompensera det med avseende på det totala elementets geometri.
Störst problem brukar vara att kablar ska anslutas till flera dipoler som korsar i nära samma punkt, samt evt. behov av balun pga övergång från dipolens balanserade struktur till obalanserad coaxial. Det är viktigt att balansering blir bra och låga reflektions-förluster, vilket annars kan göra antennen mindre ren i sin polarisation.
Nu är det bara två dipoler som korsar i samma punkt så det är inte så svårt att lösa, antenner där tre eller även åtta dipoler korsar i samma punkt är inte ovanligt.
Vad gäller att använda olika koaxial-längder för att fasa antennerna inbördes, för ren cirkulär polarisation gäller 90 graders förskjutning, men det är inget man måste hålla sej till om man inte nödvändigtvis vill ha cirkulär polarisation.
Även 45 grader och noll graders fasning kan vara intressant beroende på vilken typ av diversitet man vill åstadkomma.
Ett för tillfället populärt utvecklingområde är 270 graders fördröjning mellan två dipoler för en form av tids-diversitet och där inbördes antenn-orienteringen 90 grader ger en summa-effekt på 360 grader.
Elliptisk polarisation bör nämnas då det är ett begrepp som har betydelse bl.a. vad gäller möjligheten till att skapa större antal kanaler/lager på en enskild frekvens. Det finns både höger och vänter-cirkulära varianter av elliptisk polarisation och med många olika grader av ellips-vinkel. Detta utnyttjas förutom inom radio-astronomin även i vissa radar och sonar-applikationer för att skapa mer detaljerad information förutom att man har möjlighet till elektriskt styrbara sök-lober eller radar-svep med fast antenn. Är numera hett ämne för 5G. Man har möjlighet att i dessa sammanhang dynamiskt justera varje enskild antennens fördröjning fast det sker helt i mjukvara, så det är ingen som behöver justera kabel-längderna för varje enskild antenn manuellt.
Ett annat exempel där man mäter en inkommande signals fasläge relativt ett antal Yagi-antenner är en typ av flygradar, där det sitter ett antal Yagi-antenner i slutet på landningbanan vars uppgift är att hålla koll på flygplans inflygningsvinkel. Dessa antenner finns på så gott som alla större startbanor, väl synliga men få verkar lägga märke till dessa.
Är detta en 5G-array som döljer sej i mörkret?
<Överviktigt att veta -->
Rent linjär eller cirkulär polarisation finns för övrigt inte för antenner mer än som en ideal tanke, alla verkliga antenner, även enkla fristående dipoler, har elliptisk polarisation.
</ Nu kan det glömmas igen.>