Pcell tekniksprång? - lovar mångfaldiga kapacitet i LTE-nät

Störningar kan komma dels från cellantenner utanför Pcellsklustret. Sådan interferensn borde ha kraftig negativ påverkan på SINR och fr a försvåra de högsta modulationsgraderna ovan 64QM vilka kräver mycket låga interferensnivåer. Nu har jag inte lusläst hela dokumentet men jag såg ingen diskussion om störningar från ovidkommande basstationer.

Sedan står det att signalerna från de olika antennerna som medverkar till en PCell tillsammans bygger upp en vågform som ska medge mycket hög SINR, dvs som då medger hög reproducerbarhet av t ex 256 QAM modulering. På något sätt för vilket inte redogjorts bryter man upp tänket med en radiokanal per signal. Jag har inte tekniska kunskaper nog för att förstå metoden. Till saken hör ju att det kan finnas flera telefoner per kvadratmeter och att var och en av dem ska ha en radiomiljö där SINR ligger mycket högt. Varje antenn kommer därför att höras av flera telefoner. Allt varierar dessutom över tiden. 

Det behövs inga superdatorer i telefonerna. Det funkar redan med Iphone 6 och 6 plus. Datorkraften krävs för att designa signalen ut till varje antenn. Inte heller behövs mer än två antenner i respektive telefon. Om telefonen får ta emot en perfekt vågform sammansatt av signaler från flera antenner som kumulativt väl återger modulationen så blir det en kanal per telefon. Kapaciteten blir hög pga hög SINR. Verkar ställa rätt höga krav på återkopplingen till den dator som ska snickra ihop optimal vågform för varje telefon. Perlmann säger också i en föredragning att det är SISO till varje telefon men att det fungerar pga hög SINR.

Den stora bristen är avsaknaden av dokumentation av matematíken bakom de påstått centimeterstora "syntetiska" cellerna. Men Nokia skulle knappast gått in i samarbete om de inte hade insikt i tekniken.

Reservation för eventuellt gravt missförstånd.

Fierce wireless är branschmedia med intresse för Pcell. Om det håller torde det vara uppfinnande på Håkan Lantz-nivå (AIS mm).

http://www.fiercewireless.com/tech/stor … 2014-02-19

"http://www.researchgate.net/file.PostFi … 1965840750

De här artikeln av Perlman är den som mest går in på tekniken även om det fortfarande är hållet på ett lekmannamässigt plan. Dataservern mäter in varje användare och räknar ut hur vågformen ska vara från varje AP antenn så att summan av signalerna som når telefonen representerar en QAM-modulerad signal i den punkt där telefonen befinner sig. Teoretiskt sett kan även brus användas för att bygga upp en del vågformen så länge det är konstant nog för att beräknas (men det skriver han inte - det är bara frånvaron av diskussion om interferens som får en att tänka i de termerna). Förutom intensitet är polarisation en variabel som komplicerar bilden. Frågan är hur ofta inmätning måste ske och om de feed back data LTE protkollet medger räcker som underlag för vågutformingen. Det finns ingen feedback som talar om varför en viss QAM-modulerad signal ger "fuzzy" modulationssteg, bara att stegen är föga läsbara. Således finns ingen indikation på hur vågformen bör modifieras för att ge bättre läsbarhet. Grundidén förefaller komma från akustik och hur man skapar eller dämpar ljud i en enskild punkt.

Det hela ger intryck av tankelek och svårigheterna att skala upp tekniken förefaller stora. Hur ska de klara fyratusen användare på en sportarena även om de har hundra antenner? Tonen i artikeln är inte seriös och innehåller sådana amerikanska enkla knep  som ska trigga intresset hos personer utan teknisk kunskap. Till saken hör dock att de inte verkar ha något omedelbart behov av att dra in investerarmedel.

Mot bakgrund av vad Håkan Lantz råkade ut för inses att introduktionen  av (eventuellt) banbrytande ny teknik är ett taktiskt och strategiskt rävspel där Perlman har erfarenhet av tidigare introduktioner. Vore det inte för Nokias intresse skulle man ta det som ett aprilskämt riktat mot LTE-industrin.

Perlman är en lycksökare utan djupare signal, matematik eller antenn-kunnande, som slår på PR-trumman för att Nokia inte lovat mer än att man ska titta på vad han kan erbjuda.
Nokias viktigaste bidrag är att ge ett sken av potential i tekniken, och därmed underlätta att få in nya investerare till Perlmans företag, så att han kan hålla på några år till.
Tekniken som sådan är ett hopkok av känd teknik, snake-oil och "det löser vi sen". Det är ungefär så det var i de tidigare bolagen han var inblandad i, fast Microsft lät sej övertygas. Betalade ett par hundra miljoner för ett av företagen, för att sedan lägga ner verksamheten.

Perlman är långt från ensam, det är flera som lovat oändligt många bits per Hz trådlös bandbredd.
En av dom som utlovat just detta känner jag till hyggligt väl, då han ett tag bodde i min hemstad.
Tekniken som nyttjas har faktiskt ett visst stöd vad gäller vågutbredningens natur, men för närvarande är det nog mer önsketänkande än funktionalitet på förväntat sätt.
http://www.extremetech.com/extreme/1208 … infinitely
Det som skulle vara unikt, den uppslitsade parabolen för att skapa "rotations-moment" i utsänd-signal, var baserat på lite skeva antenn-antaganden som jag tror man backat från nu, men projektet har hållit på i 10 år och fortgår säkert i 10 år till innan finansiärerna tröttnar.
Kanske Nokia köper tekniken för några hundra miljoner...