Tyskland auktionerar ut LTE på 700 Mhz Q2 2015

Versteigerung betyder "ökning", "utvidgning" (jag läste långa tyskan och jobbade i Bad Hersfeld bei K.G. Zuse). Men det är riktigt att det blir en auktion. Vad jag börjar undra över är varifrån man skall få telefoner som klarar alla frekvensbanden ? Snart kommer LTE på 450 MHz i Finland efter att förra försöket med en helt okänt protokoll snöpligen misslyckades.

Jag är inte den enda som är bekymrad

http://www.stephentemple.co.uk/articles … nectivity/

Och 450 MHz ?

Nä, det är gamla NTM-mobiltelefonbandet. Det har nyss kommit med på LTE-bandslistan och Finland planerar använda det för LTE.

bra artikel, nhu. Behöver vi verkligen carrier aggregation när redan cat 3 klarar 100 mbit/s vid bra SINR. Alla kompromimisser för att trycka in fler band gör utrustningen mindre känslig. Att få fungerande antenner bir ett allt större problem. Hur ska dynamisk impedansanpsassning och antenntuning funka om utrustningen ska arbeta på flera band samtidigt?

Vi får monstertelefoner med dålig signal/bruskvalitet är jag rädd och då är det ändå adjö med farten.

Är det inte meningen då?
Provade en ny lur mot en gammal lur som borde funkat dåligt pga hög ålder.

Jag skulle påstå att antennerna är pIssiga redan nu.
Och ännu fler band...

Hur långa var inte antennerna på nmt 450, för att inte nämna tv antenner för gamla banden.

Vad ska man med 90000000mbit/s när quotan är ynka 10gb.

Fail.

Yupp,
Gsm 900 är det ljusår i skillnad.
Men en 20år gammal lur borde prestera dåligt men så var det icke.

Ja det funkade, sitter en induktans i botten... Ala glasantenn.

Får man bjuda på lite helgläsning?

På den tiden det ännu var aktuellt med stavantenn var det som mest två band som skulle impedansmatchas, om jag kommer ihåg rätt, GSM900 och GSM1800, eller för USA GSM850, GSM1900. När jag i lite större utsträckning började jobba med antenner för mobil var det stubb-antenner som var på modet. Det var förkortade stav-antenner och två, tre eller fyra band, dvs både USA och Europas bägge band. En del av avstämningen skedde då direkt på antennen som var typ PCB-mönster på flexfilm eller ståltrådsmönster.
Avstämningen krävde mycket jobb då stubb-antennen skulle avstämmas för två olika driftsituationer, handhållet resp friliggande. Det hade de längre stavantennerna inte varit så känsliga för. Varianten fanns där utdragbar antenn var en möjlighet, men som ihopskjuten agerade stubb-antenn, vilket ledde till ytterligare varianter som skulle avstämmas.
Eftersom själva telefonens jordplanslängd var en väsentlig impedans-faktor kunde det ytterligare kompliceras telefonmodeller som var vikbara på ett eller annat sätt.
Det är på många sätt enklare idag med avseende på jordplanet då det är så mycket större än när mobiltelefonerna var så små att man kunde ha två i bröstfickan utan att det syntes.

För en i telefonen given tillgänglig antennvolym, kan man något förenklat anta formlen:
Bandbredd*antenneffektivitet=antennvolymen. Antennvolymen är det fysiska utrymme som finns för antennen.
Formlen gäller inom ett enskilt band, typ GSM900. Ändrar man på en faktor får det återverkning på de övriga.
Givetvis är det möjligt att göra en sämre design än vad formlen sätter gränser för men för en antaget god antenn-design stämmer det rätt väl.
Antennen kan vara resonant på flera frekvensband samtidigt men det är mindre relevant.
Största problemt är oftast det mest lågfrekventa bandet, som kräver störst volym och störst avstånd från övriga komponenter, för att fungera bra.

Det gav mycket jobb att finna bästa lösningen när antennerna skulla vara helt inbyggda, då GSM850 och GSM900 som visserligen aldrig behövdes samtidigt men för att förenkla produktsortimentet skulle vara samma antennstruktur och dessa banden låg så nära varandra att de i praktiken blev ett brett frekvensband.
Det gick oftast att lösa, tack vara att det fanns tillräckligt bra storlek och placering på antenn-volymen.
Det var med smart-telefonen som antennvolymen blev ett akut problem. Tillräcklig fri antenn-volym fanns inte i det platta utrymmet under displayen och eftersom bandbredden, för de band telefonen skulle klara inte gick att pruta på blev det antenneffektiviteten som fick offras, enligt formlen ovan.
Alternativa lösningar söktes med ljus och lykta. Iphone försökte med utanpåliggande antenn för att vinna lite antennvolym.
Det blev inte så bra då antennen påverkades allt för mycket av hur man höll i telefonen. Händelsen blev känt som "antennagate" som man kan läsa mer om genom att googla på det ordet.

Jag och flera med mej hade några år tidigare tagit fram lösningar baserat  på aktiv tuning, dvs att göra antennen så smalbandig att den bara klarade en smal remsa av ett enskilt frekvensband, typ splitta GSM900 i mindre delar, för att vinna antenneffektivitet inom den smalare remsan, fortfarande enligt formlen ovan. Även beroende på vilken frekvens som användes för TX resp RX så skulle tuningen klara att ställa om om sej dynamiskt och hela tuningens arbetsområde skull kunna förflytta den effektivare remsan inom hela bandet.

Störst behov av relativ bandbredd var det för TV i mobilen, DVB-h, då det var rätt populärt i somliga asiatiska länder.
Min första aktivt tunbara antennen blev därför en TV-antenn:
Bilden visar jämförelsen av stående våg före och efter att aktiv tuning införts.
Vill man läsa tekniska detaljer om min design finns en tidningsartikel här, men kräver inloggning. Även patenthandlingar finns vid intresse.

En stor nackdel med aktivt tunbara antenner var att något sådant krävde kontinuerlig information om vilken frekvens telefonen arbetade på. Radio-chippet visste det men det fanns inget enkelt sätt att få fram den informationen till den krets som styrde antennens avstämning. Telefontillverkaren köpte billigaste möjliga standard radio-chip från ett håll, och köpte antennutvecklingen från ett helt annat håll och bad en bön om att antenn-utvecklarna skulle lyckas fixa det ändå, med enbart ett magiskt antenn-mönster.
Det låg ofta redan tidigt i kalkylen av en ny telefondesign att antenn-kostnaden fick vara högst 10-20 cent. Det var vad antennutvecklaren hade att röra sej med om man vill vara med och göra jobbet. För den kostnaden fanns inte utrymme att även använda aktiv elektronik.

Problemet blev ytterligare förvärrat när man även behövde antenner neråt 800 MHz, och diversitet dessutom.
Diversitet innebar att man måste ha utrymme i telefonen för två antenner, som var och en krävde stor antennvolym pga av den låga frekvensen och de skulle prestera bra, men samtidig inte se varandra, eller åtminstone få till en isolation på 6-10 dB. Med tanke på vilka de faktiska avstånden mellan antennerna är och att de till stor del är samma antenn då de delar samma jordplan så blev det lite motsatsförhållande, effektiv antenn men den skulle inte reagera för en antenn 3 cm längre bort.
Ekvationen gick inte få ihop. Med de ressulterande klena prestandana insåg även tillverkarna att det inte fungerade att betrakta antenner som en passiv komponent som kunde köpas in oberoenda av övrig radio-elektronik. Flera fristående antenn-företag tog på kort tid fram tuningsbara kretsar och även chip-levernatörer gjorde samma eller öppnade för att göra frekvensinformationen tillgänglig.
Somliga av dessa tunbara antennerna har inbyggd funktion för att även delvis kompensera impedansmatchningen t.ex. pga att telefonen hålls på olika sätt, en information som man inte kan få av radio-chippet. Det är där vi är idag i antenn-utvecklingen.

Dynamiska antenntuningen har inte så mycket att göra med att antennen ska klara fler antennband, utan att man nu kan dela upp ett enskilt frekvensband i mindre delar som man tunar antennen mellan, för att den ska bli effektivare för given antennvolym. Fortfarande enligt formlen ovan.

Det är ändå komplicerat att få allt på plats och hur slutresultatet blir är högst varierande mellan olika telefon-modeller.
Trots stora ansträngningar är bl.a. antennens effektivitet över låga LTE-banden lite av ett lotteri. Det är skillnader uppemot 10 dB i antenn-effektivitet mellan olika telefonmodeller och LTE-isolation kan vara mycket dålig.
Spridningen i antenn-funktion mellan olika telefonmodeller och tillverkare är mycket större i dag än vad den var för 10 år sedan och jag känner till telefonmodeller där just GSM900/850 offrats nästa helt för att få något bätrre LTE-funktion då LTE resp GSM850/900 antennerna påverkade varandra på negativt sätt och konkurrerade om befintlliga antenn-volymen i telefonen.

När det fungerar som bäst är antenn-effektivteten fortfarande relativt låg då aktiv tuning inte kan kompensera för att antennen fortfarande måste ligga nära jordplanet, Batteri och display är inte heller ofast lång bort från antennen, och de fungerar som absorbenter vilket håller ner antenn-prestandan ytterligare något snäpp.

Som delvis antenn-kompensation är bas-stationstätheten tätare i dag än för 10 år sedan, så vi behöver sällan någon landsbygd-antenn då signalstrykan ändå är mer än tillräcklig för att ett valfritt utformat gem ska duga som antenn.
Finns LTE-basar i närheten finns oftas även flera andra alternativa band tillgänglig samtidigt och från flera möjliga basar.
Fungerar inte LTE så kan telefonen falla tillbaka på 3G eller 2G som även om det går långsammare trots allt ger viss funktion.

Det är sant att radio-kretsar överlag har blivit bättre de senaste 10 åren. Mottagarens ingångsbrus har på sin höjd förbättrats med 1-2 dB, dvs knappt märkbart. Utstrålad sändareffekt är samma nu som då, styrs från basstationen, men kostar mer ström i radio-chippet om antennen är ineffektiv.
Just detta med antenens sämre effektivitet märks i form av ökad värmeutveckling. Jämför temperaturökningen i en 10 år gammal telefon i samtals läge mot en mer modern telefon under i övrigt likartade omständigheter för ett GSM900-samtal. Somliga moderna mobiler kan bli så varma att om motsvarande hänt för 10 år sedan hade telefonen ansetts defekt.

De som förlorar mest är de som bor i områden med dålig täckning oavsett frekvenband, vilket pga av dålig antenn även ger sämre batteritid på telefoner där man redan offrat batterikapacitet för att göra telefonen tunnare än konkurrentens telefon.

Yupp, nice.

Addera sedan NFC,QI,2,4&5GHz wifi och GPS utöver mobilbanden.

Har noterat att nya lurar har problem med multitasking, dvs att köra samtidigt GPS, videosamtal, mms, surfning osv.
Tex Nokia E71 klarade det gallant.

Jo jag ställer mej själv den frågan, har vi de telefoner vi har, på grund av att det är det vi som konsumenter som ständigt utöverar köp-tryck efter denna typen av telefoner, vilket då bestämmer utbudet på marknaden,
eller är vi pålurade konserverad gröt?

Kan vara att gröt-receptet är levererad helt  på marknadens vllkor. Numera måste telefontilverkarna ständigt komma med nya modeller av rädsla för att tappa trogna kunder eller tappa marknadsandelar om konkurrenten hinner före att presentera sin senaste modell. Kundens köpsug efter senaste modellen borde var måttligt om skillnaden i innehållet knappt är märkbart av den vanliga kunden men ändå tältar somliga utanför butikerna i dagar innan produktsläpp, ofta de som även köpte senaste modellen ett halvår tidigare. Men att visa det köpsuget i TV och tidningar är kanske det som får även andra att känna köpbehov efter en 0.5 tum större bildskärm än den dom har, även om den lilla skillnaden kostar tusenlappar.
Man märker tydligt hur reklamen skruvas upp några veckor innan en ny modell börjar säljas. Målet är att skapa vill-ha-känsla hos kunden, till nästan hysteriska nivåer, för somliga telefonmärken.

Att göra SIM-kortet fristående från telefonen är inte lätt. Kanske kommer WiFi direct att kuna erbjuda något åt det hållet, vilket då kan få trådlös täckning så långt hemnätverket räcker.
Man kan även välja öka räckvidden med en repeater för BT. Lägg telefonen på en plats med bra täckning och låt en repater skicka signalen vidare,
Köpte på Ebay en BT handsfree telefonlur (lite motsägelsefullt, med handsfree som ändå är en lur.)
Använder den hemma att svara med när jag inte hittar min egna mobiltelefon och den har bra högtalarfunktion.

Länk till BT-extender som ska klara mellan 150 meter till några mil, enligt reklamen.
Går det inte trådlöst så går det ju annars köra på hörlursuttaget. Dra en kabel runt huset, med fler alternativa påkopplingspunkter. Nackdelen är att det blir svårare att ringa eller se vem som ringer, vilket jag kan med min BT-lur.
Bättre hade varit med vidarekoppling till WLAN via en BT2VOIP-adapter då jag ändå har VOIP i fasta telefonerna, mobilerna och datorn. Då hade man sluppit ifrån ytterligare en telefonlur att lägga bort och kunnat valfritt svara i mobil eller fast lur.

Adapter GSM till VOIP finns för några hundralappar men då måste man ha SIM-kortet i denna dosan. Den kan man sedan sättas även utomhus för bästa mottagning.
En sådan lösning skulle jag nästan klara mej på, för det räcker då att ha ett surfabbonemang i mobilen för att fortfarande kunna telefonera när man inte är hemma. Det mesta jag pratar i mobilen är VOIP, det är mest försäljare som ringer direkt till mobilnumret.