Tråd: H820 vs. AVM6840 LTE
H820 vs. AVM6840 LTE
Sedan ett år använder jag tre H820 routrar och sedan några månader också en lånad AVM 6840 LTE som jämförelse. I det följande vill jag dels redovisa min bedömning av de båda routermodellerna men också ge en subjektiv jämförelse.
Två H820 routrar (en fjärde har jag f.ö. installerat hos en god vän) är av OEM-modellen PROroute H820 M2M 4g LTE från ProRoute Ltd med Westlake Commuications Ltd som leverantör. Min tredje router (CDMA 450Mhz EVDO) kör jag i Net1:s nät (CDMA) med Acandia som leverantör. Båda modellvarianterna är tillverkade av E-lins. I en annan byggnad kör jag sedan två år en R-90-router ansluten till dubbla 12-elements yagis. Den synliga skillnaden mellan E-lins CDMA-version och Proroute är att den sistnämnda har olika färger på de 11 frontmonterade LED medan på den förstnämnda samtliga är gröna. De olika färgerna är faktiskt en klar fördel då man lättare observerar driftfunktionen i mörker (bilmontage) eller på avstånd.
En av LTE-routrarna sitter fast monterad i bilen och är ansluten till dubbla fasta takantenner (antennspröt: Loh nr. 5198) med uppgiven maxgain 9 dBi. Till routern har jag anslutet en ATA-box (Cisco SPA 122) med två ”fasta” telefonnummer. ATA-boxen strömförsörja via en DC-DC-omvandlare (Traco TEN 5-1211). ATA-boxen är i sin tur ansluten till dels en fast traditionell telefonlur dels en vanlig trådlös telefon Gigaset vars basstation jag modifierat med en inmonterad DC-DC-omvandlare (Recom R-78B6.5-1.0) med tillräckligt lågt ripple för att bibehålla den höga ljudkvalitén.
Den andra LTE-routern är fast monterad i en byggnad och ansluten till två ATA-boxar. Routern strömförsörjs direkt från 12 V bilbatteri och ATA-boxarna via en DC-DC-omvandlare (Traco TEN 10-1211). Routern är normalt ansluten till en panelantenn för 800 MHz (Wimo 18707.15 Dual) med uppgiven maxgain på 15 dBi. Anslutningen mellan antenn och router utgörs av dubbla, vardera 10 meter långa) grova koaxialkablar (Ecoflex 10 Plus) med en beräknad förlust på endast 1,2 dB plus kontaktdon. Antennen är riktad mot en Teliabas på ca 8 km avstånd som jag också har visuell kontakt med.
CDMA-routern är fast monterad bredvid en av LTE-routrarna och strömförsörjs på samma sätt. Routern är också ansluten till en ATA-box. Som antenn använder jag dubbla 12-elements yagis vilka också är matade via 2x10 meter Ecoflex 10 Plus med en beräknad förlust på endast 0,9 dB plus kontaktdon. Antennen är riktad mot en 2-carrierbas på ca 41 km avstånd till vilken jag också i princip har fri sikt.
Vid prov och jämförelser mellan H820-routrarna och AVM 6840 har jag dels använt den befintliga panelantennen dels också två små magnetfotsantenner monterade på varsin kakburk (en tom…) en dryg meter isär. Magnetfotsantennerna matas med vardera 2,5 meter lakritssnöre dvs. (högförlust)kabel RG-174. Orsaken till denna testlösning är att antennuttagen på H820-routrarna endast sitter (c-c) ca 2 cm isär och därmed omöjliggör direktanslutning av vettiga sprötantenner.
Prestandamässigt levererar H820 med panelantenn enligt ovan normalt hastigheter i intervallet 18 – 25 mb/s (DL) och 19 mb/s (UL) och en svarstid runt 36-38 ms. Routerns torftiga signalstyrkemätning (RSRP ?) visar genomgående 31- 33 och -44 dBm. Med kakburksmontage och sprötantenner sjunker motsvarande värden till 6 mb/s (DL) och 4-5 mb/s (UL) respektive signalen 22 och -70 dBm.
Med AVM 6840 och panelantennsanslutning blir infon betydligt rikligare. Hastigheterna motsvarar värdena för H820-routern dock påtagligt ofta med något lägre DL. Typiska värden i övrigt är : antenn 0 Rx0 Tx0 = RSRP -71, SINR 13, RSRQ -5. Antenn 0 Rx0 Tx1 = RSRP -85, SINR 3, RSRQ -. Antenn 1 Rx1 Tx0 = RSRP -88, SINR -4, RSRQ -24. 1 Rx1 Tx1 = RSRP -75, SINR 10, RSRQ -.
Med kakburksmontage och sprötantenner hamnar motsvarande hastighetsvärden på 6 mb/s (DL) och 12 mb/s (UL). Övriga värden hamnar då på: antenn 0 Rx0 Tx0 = RSRP -100, SINR -2, RSRQ -12. Antenn 0 Rx0 Tx1 = RSRP -102, SINR -5, RSRQ -. Antenn 1 Rx1 Tx0 = RSRP -117, SINR 4, RSRQ -11. Antenn 1 Rx1 Tx1 = RSRP -117, SINR 1, RSRQ -.
Med hjälp av AVM-routern ser jag också det jag tidigare bara misstänkt nämligen att jag uppenbarligen ligger nära två sektorsgränser där RSRP ligger på -70 resp. -75 och RSRQ på -17 resp. -7. PÅ AVM-routern ser jag ibland ett tillfälligt sektorsbyte men det stör knappast och syns inte vid vanlig hastighetsmätning på BBK. Med kakburksantenner visar AVM-routern också signaler från ytterligare sex Teliabaser på 800-bandet där RSRP dock är så låga som mellan -98 till -105. Med panelantennen (!) ansluten hittar AVM-routern också ytterligare två operatörer på 2,6-bandet med RSRP på -91 resp. -109.
Prestandamässigt är det – sammanfattningsvis – inte någon signifikant skillnad mellan H820 och AVM 6840. Båda innehåller ju också samma radiomodul – Sierra MC 7710 LTE. Min allmänna och kanske subjektiva uppfattning är dock att AVM både startar och registrerar snabbare i nätet än H820.
Fysiskt är H820 inrymd i en liten militärgrå plåtkapsling (165 x 105 x 25 mm). På fronten finns 11 (olikfärgade) LED för: drift (system), WPS, VPN, Signal (5 olika blinkfrekvenser representerar olika signalstyrkor), Cell (registrering), WiFi, WAN och LAN 1-4. På baksidan finns dubbla SMA-anslutningar för cellantenner och 1xWiFi, 4x LAN [RJ45], WAN [RJ45] (för bl.a failoveranslutning till ytterligare router), COM [DB9/serieanslutning], SIM-kortsslits bakom lucka och dubbla elanslutningar. Matningsspänningen är robust valfri mellan 5 - 40 V DC.
Fysiskt är AVM 6840 inrymd i en tvåfärgad plastkapsling (275 x 145 x 20 mm). På ovansidan finns 5 LED för Power/LTE, Phone, DECT, WLAN och Info och två styrknappar för DECT och WLAN. På baksidan finns dubbla SMA-anslutningar för cellantenner och en fast WiFi-antenn, telefonuttag, USB, 4x LAN [RJ45], en SIMkortsslits samt en kontakt för strömförsörjning. Matningsspänningen är nominellt 12 V DC men vid bilmontage bör en lämplig stabiliserad DC-DC-omvandlare nog läggas mellan bilnät och router.
Signalinfon skiljer dramatiskt mellan routrarna. H820 visar endast två värden RSRP(?) och dbm plus aktuellt nätverk och typ av valt subnätverk (Auto, WCDMA only, GSM only, WCDMA preferred, GSM preferred, LTE only – och för CDMA-versionen CDMA only resp. EVDO only).
AVM 6840 levererar å andra sidan väsentlig signalinfo som, mig veterligt, ingen annan router i konsument- eller semiprofessionell klass lyckas med. Global cell-ID, operatörskod (PLMN), RSRP, RSRQ, sändarfrekvens DL, sändarfrekvens UL , SINR, EARFCN (carrierns mittfrekvens för DL och UL) liksomh bandbredd. För RSRP, SINR och RSRQ visas värdena dessutom för vardera antennen.
RSRP kan man dessutom få se i realtid under t.ex pågående inställning av antennen/antennerna. Distansmätning till uppkopplad bas är en annan viktig parameter för bekräftelse av vilken bas man kör mot. Allt det här är väsentliga signalparametrar för att kunna optimera en länk och frågan är varför just (och bara !) AVM bestämt sig för att leverera allt detta godis som egentligen borde finnas på alla någorlunda kompetenta routrar under någon ”expert”flik.
Om AVM 6840 skoningslöst utklassar H820 – och nästan alla andra routrar – vad gäller signalinformation råder det omvända vad gäller inställningsmöjligheter där AVM framstår som lika blygsam som de flesta andra routrar i konsumentklassen. På H820 kan man – om man vill och kan – ställa in praktiskt taget alla parametrar. Att här lista alla möjligheter är meningslöst därför bara några axplock.
För serieportens DTU finns ett femtontal alternativ, vid användning av routern med/för backuplink lika många, för routerlarm via SMS lika många. För cellanslutning kan man välja olika alternativ (Auto, WCDMA only, GSM only, WCDMA preferred, GSM preferred, LTE only – och för CDMA-versionen CDMA only resp. EVDO only). För LAN finns möjlighet att knyta IP till macadresser. En uppsjö av routingmöjligheter och -tabeller finns liksom varianter på QoS-inställningar för WAN beroende på nät. Inställningsalternativ och olika prioriteringsregler för ICPM check är viktigt. Själv låter jag routrarna verifiera uppkopplingen mot en stabil server varje 180 sekund och vid problem göra omstart efter vissa inställda regler. En mängd parametrar för VPN finns tillgängliga och under fliken WiFi kan man köra inte mindre än sju olika SSID samtidigt plus en mängd olika inställningsmöjligheter alltifrån Beacon interval till landskoder. Brandväggen möjliggör mac/IP-portfiltrering och givetvis olika varianter på port forwarding. Systemlogg och kommandoinput är en självklarhet.
AVM 6840 har andra prioriteringar. WiFi-modulen klarar, till skillnad från H820 även 5 gHz-bandet och har därtill en väl utvecklad DECT-modul för anslutning av trådlösa telefoner liksom en modul för VoIP.
Routrarna vänder sig delvis till olika användare och driftmiljöer. H820 klarar LTE på 800/900/1800/2100 och 2600-banden, WCDMA/3G/HSPA+ på 850/900 och 2100-banden och EDGE/GPRS/GSM på 850/900/1800/1900-banden. AVM klarar 800/1800/2600-banden.
AVM kan köra WiFi på 5 GHz-bandet och upp till 300 mb/s medan H820 nöjer sig med 100 mb/s.
AVM är driftspecad inom temperaturintervallet 0 - +40º medan H820 hänger med från -40º - +80º vilket borgar för hög komponentkvalitet och driftsäkerhet vid t.ex drift utomhus eller i bil.
DECT-funktionen i AVM är en stor tillgång liksom också ATA-boxmodulen där jag dock saknar möjligheten att manuellt kunna lägga in telefoniparametrar; i stället finns en automatiserad guidefunktion.
Valet är svårt.
För normalt hemmabruk upplever jag AVM som mycket stabil och driftsäker med fullständigt unik signalinfo som möjliggör en avancerad nätinställningsoptimering på ett föredömligt enkelt sätt. DECT-funktionen tillsammans med ATA-boxmodulen är ett rejält plus i kanten för den som vill använda VoIP. Routern är mycket lätthanterlig både vid installation och drift. AVM 6840 LTE skall naturligtvis inte jämföras med de många skräproutrar som operatörerna ”gratis” förser sina abonnenter med men för den som har lite högre krav är den en klar stjärna som i förhållande till sina olika egenskaper egentligen är mycket prisvärd och billig.
H820 (både LTE och CDMA-versionerna) är extremt anpassningsbara för de mest skiftande behov men gullar inte med användaren varken vid installation eller anpassning. Här finns inga guider utan det är råkunskap som gäller. Den bifogade handbokstexten på drygt 130 sidor måttligt lättolkad engelska kunde utan vidare vara dubbelt så tjock. Dock bör det sägas att den klart räcker till för en normalinstallation utan avancerade kunskaper i radioteknik. Möjligheten att koppla dubbla H820-routrar med backup vid failover (från t.ex LTE till CDMA) är en stor tillgång om man värderar säker VoIP-anslutning liksom ICPM check med nätkontroll/övervakning. På plussidan finns också stryktåligheten där jag utan vidare skulle våga anförtro all radiokommunikation till en H820 med placering i ett farmarskåp utomhus. För bilbruk är den optimal. I början av året körde jag från centrala Västergötland upp till västra Värmland och hade – via en ATA-box – perfekt telefoniuppkoppling på 4G hela sträckan, även där Telias kartor visade stora vita områden.
H820 är något av en grå eminens – men en trygg och stabil sådan – som dock kräver sin operatör. Liksom AVM tycker jag den är mycket prisvärd i förhållande till sin kapacitet och möjligheter.
Själv har jag till slut gjort mitt val – både H820 och AVM 6840 LTE behövs för den ultimata och säkra radiolänken i alla väder om man vill att grejorna alltid skall fungera – men glöm inte en bra antenn och koaxialkabel av riktig lågförlusttyp. Jag kommer att beställa en Fritz!box också !
HUS 2 i glesbygd: E-lins H900 LTE 4G/Telia med sektorantenn (Wimo 18707.15 DUAL), VoIP.
HUS 2 i glesbygd: (Failover) E-lins H820 450 LTE/Net1 med 2x12 elements riktantenner. VoIP
MOBILT: E-lins H900 LTE 4G/Telia med 2 takantenner; VoIP. RESERV: AVM 6840 LTE och AC810