Om "dominant" mast: när en användarenhet (UE) startar söker den av 4 G banden för starkaste RSSI och kollar där om någon cell ger bra RSRP. Sedan frågar den om den är behörig att ansluta till det nätet. Blir det nobb så går den vidare till nästa nät med lägre RSSI och frågar där. (Blir det nobben överallt för att SIMkortet saknar behörighet kommer starkaste cell i nät med starkaste RSSI att visas men uppkoppling sker ej.
UE väljer den cell som har bäst RSRP (men RSRQ vägs in också). UE kollar flera gånger i sekunden om någon granncell i samma operatörsnät har bättre värden. Resultatet av mätningarna sändes till EnodeB (populärt uttryckt masten). Noden sätter hur mycket bättre en granncell måste vara för att byte ska ske och under vilken mätperiod fyndet ska verifieras. Vanligen kan 3 dBm bätte RSRP leda till byte av cell. Men cellerna i grannskapet kan också lastbalansera sinsemellan och lägga till ellet dra ifrån tröskelvärdet (kallad offset). 4G nätet är byggt för rörlig fordonstrafik där signalnivåerna ändras mycket snabbt. Allt hanteras inom millisekunder.
Om en UE i stationär användning befinner sig i gränszonen mellan två eller flera celler kommer interferensen mellan cellerna att försämra signal/brusförhållandet och därmed den möjliga farten. Tre dB i offset är inte mycket och det kan därför lätt hända att UE hoppar mellan celler med möjliga avbrott som följd. Om man nu i ett sådant läge klämmer till med 8-12 dBi i antennvinst riktat mot en cell så bör man ha lämnat risken för cellbyte, allra helst om båda antenningångarna får förstärkta signaler från den valda cellen. Med bara en yttre antenn kommer UE i princip att rapportera stakaste värdet.
Började man i ett så prekärt läge i gränszonen mellan flera celler är det troligt att ytterligare förbättring av signal/brusförhållandet kan möjliggöra ännu högre fart. Alltså kan det vara vits att ha ännu mer antennvinst.
Förutsatt att vald cell är flera dBm starkare än granncellerna så kommer RSSI att återspegla den cellens styrka. Men det är bättre att använda RSRP för den specifika signalen som är ägnad min egen UE för att rikta antenner. AVM6840 har en särskild funktion för antenninriktning som visar bästa RSRP för respektive antenningång.
RSRP värdet är en ren signalstyrkemätning och talar inte om nivån av interferens. RSRQ visar den egna signalen RSRPs styrka i förhållande till cellens RSSI, dvs totala styrka. Ökar trafiken på den egna cellen försämras RSRQ men det innebär i sig inte interferens. Sådan uppstår från angränsande celler inklusive annan sektor på masten. För att mäta interferens måste SINR (signalens styrka i förhållande till interference och noise) mätas. Det är ett värde som inte rapporteras till noden. Men bra SINR är avgörande för att hög fart ska kunna uppnås.
Det går att få flera mbit/s med RSRP vid -124 dBm under förutsättning att interferensen är låg. I praktiken innebär det att inga grannceller från eget nät får höras.
Givetvis kan antenner riktas med syftet att minimera interferens också. Maximal fart beror därför på en samtidig optimering av RSRP och SINR.
RSSI mätt i procent eller dBm ger ingen vägledning här annat än att man kan flytta sitt hus och sin router åt något håll närmre en mast så RSSI blir starkare. I vilken mån RSSI eller staplar kan användas för antennnriktning beror på om det ursprungliga RSSI verkligen betingades av den nod som UE är uppkopplad mot. Staplar är för grovt, steget mellan staplar är ofta betydligt mer än tio dBm.
LTE testare på 4G 2600, 1800, 900, 800 med Fritzbox AVM 6890, AVM6840, AVM6842, AVM 6820 och AVM 7590/7490/7390 samt diverse mifis från ZTE och Netgear. Några huaweimodem på hyllan.
