Tråd: Om interferens i cellgränser: Fujitsu artikel
Artikeln tar upp problemet som användare har med Pilot signal pollution nära cellgränsen om många celler hörs samtidigt vilket definitionsmässigt är när mer än tre celler hörs. Sätten att motverka interferens är flera. Bland annat kan man begränsa de frekvenser som gränsgångarna använder och fördela användarna över bandet så att de inte stör varandra. Användare närmare masten kan få använda fulla bandbredden. Vidare kan sändareffekten regleras ned i fall av hög interferens. Resultatet blir att den som råkar bo vid en cellgräns dels får dålig fart pga hög störningsnivå (RSSI mindre negativt), trots att signalstyrkan RSRP är hög och dessutom får disponera mindre frekvensomfång för sändningen.
http://www.fujitsu.com/downloads/TEL/fn … l-Edge.pdf
Artikelns huvudsyfte är att diskutera risken för dålig handover pga avbrott (RLF, radio link failure) därför att den s.k. fysiska kontrollkanalens signalering inte når fram till mobilen i vissa cellövergångar pga pakerförlust (BLER). Men den illustrerar väl problemen även för stationära användare och beskriver hur påtagligt verkligheten avviker från de ideala modeller som använts för att designa LTE med sin hard handover. Ett grundläggande förhållande som är lite kryptiskt uttryckt i artikeln är att alla i ett nät sänder inom sammafrekvensband på 4G vilket anges som N=1.
Viktig är observationen att same signal strength förhållande kan råda utmed en avsevärt sträcka vid cellgräns. Finns i figur.
4G är ett mobilt system som är effektivt centralt inom cellers täckningsområden men har problem i cellgränser pga hur handoff går till och interferens från andra celler i gränszon. För den mobile användaren är systemet således bra för det mesta. För den stationära användaren i en cellgräns är det i värsta fall dåligt för det mesta - och svårutrett eftersom verktygen saknas att reda ut vad som egentligen händer. Man kan bli galen för mindre. Det finns många cell borderline cases och support mörkar ofta det raka budskapet bad luck.
