Artikeln innehåller underligheter.
"The reflection loss of BiT is much smaller compared to that of conventional copper, which is often used in antenna application."
Reflektionsförluster styrs av hur antennen fysiskt är designad relativt matningens impedans, vanligen 50 Ohm.
Seriell resistivitet i använt antenn-material är en del av ekvationen. Total antenn-resistans = strålningsresistans+ ledar-resistans. En del av den av antennen insamlade strålningen kommer förloras genom spänningsdelning över den interna ledar-resistansen.
För en kopparantenn enligt angivna dimensioner bör resistiviteten i materialet vara en bråkdela av 1 Ohm vilket seriellt är kopplat till antennens strålningsresistans som förmodas ligga i närheten av 50 Ohm.
Inte ens ett idealt helt förlustfritt material kommer påverka antennens uppmätta effektivitet mer än någon promille och påverkar det reflektionen, så som man påstår, anser jag att man klantat sej med antenn-designen.
"gain of BiT array antenna with the dielectric layer was enhanced by about 1.4 dBi of directivity and 1.3 dB of gain over the one without the dielectric layer at 2.3GHz."
Förändrat gain beror normalt på förändringar i strukturens utformning men om man menade att en koppar-struktur jämfördes med en identisk struktur, fast i bättre ledande material, och man fick fram mätbart högre effektivitet är siffrorna inte i närheten av att vara realistiska.
Dessutom är texten formellt tokig om man inte vill lägga dimridåer.
För att redogöra för eventuell förbättring pga av materialvalet borde man anget effektivitet för resp antenn-alternativ, där så lite som 0,1 dB skulle vara glädjekalkyl mer än vad som finns att hämta pga av ledar-förlusterna i en normal koppar-antenn.
Inte heller metallen i kristalliserad form tillför något, då det är en passiv konstruktion, dvs man kan inte få ut mer effekt än vad som stoppas in.
Ser i stort varje vecka rapporter på nya typer av antenner med fantastiska egenskaper, ofta från okända studenter på något universitet, som gör sin första avhandling och är färska inom antenn-området.
Så sent som denna månaden presenterades en sensation från Stafford, där studenter uppfunnit en ny typ av antenn+radio som skulle fördubbla användbara bandbredden med duplex-trafik på endast en kanal. I princip samma ide uppfanns något år tidigare på ett annat engelskt universitet. Fortfarande samma antenn+radio "uppfanns" för mer än 15 år sedan i Lund och inte heller de var först.
På 1840-talet uppfanns ett sätt att överföra telegrafi som gav dubbel kapacitet på en telegraf-ledning, den sk duplex-telegrafen. I grunden samma ide fast med trådöverföring.
Just nu är det populärt att uppfinna antenner inbakade i keramiska strukturer eller metamaterial, gärna där man försöker få in någon form av negativ resistans, vilket hitintills inte lyckats om man synar konstruktionen närmare och helst ska antennen göras så liten att man kan kalla den för nano-någonting.
I de flesta student-avhandlingar, där antennen vid närmare granskning inte tillför något nytt.
Det är rätt länge sedan någon verkligt ny grundstruktur inom antennområdet uppfanns men det är gott om aspiranter som har kommit på ett nytt sätt att knyckla till en dipol eller kvartsvåg.
Med rätt omslagspapper och luddiga data ger det en stunds rampljus i teknik-media. Ser det som en reklam-kanal för universitet som vill synas.
Ett antenn-område där det ofta förekommer nya "revolutionerande uppfinningar" är för sk fraktala strukturer.
Det är strukturer som återupprepas på ett sätt så att det ser lika ut oavsett betraktningsskala.
Tanken är att det ska bli en antenn som inte är nämnvärt frekvensberoende. Oftast blir det inte heller särskilt lyckade antenner, men strukturerna är spännande att utforska.
Denna BiT-bilden gav fraktala tankar med sina vinklade spiral-mönster.
Lite typ denna WiFi-antenn..
Ser även likheter med denna typ av fraktal vars strukturer skapas av relativt enkla matematiska fraktal-formler som ger upphov till komplexa självupprepande former om man omvandlar siffrorna till koordinater och fäger. Genom att animerat flytta omkring bland koordinaterna i den beräknade fraktalen kan man skapa denna typ av matematiskt världar.